Föreliggande inventeringar har gjorts på initiativ av Mälarens vattenvårdsförbund samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län. Dessa kan komma att ligga till grund för ett miljöövervakningsprogram som avser att följa olika sjöfåglars numerär över tid. Fåglar anses vara goda indikatorer på miljötillståndet. Grunden för övervakningsprogrammet som startade 2005 baseras i hög grad på erfarenheter av metodstudier utförda 2004.
Följande inventeringsmoment aktualiserades för år 2005:
- Heltäckande inventering av storskarv
- Heltäckande inventering av Mälarens fågelskär
- Inventering av fiskgjuse inom två delområden
Inom ramen för inventeringen av fågelskär dokumenterades också den förhöjda dödlighet hos framför allt gråtrut som har rapporterats från bland annat Mälaren sedan 2002.
Storskarv
Mälarens häckande bestånd av storskarv, representerat av underarten Phalacrocorax carbo sinensis, inventerades 20-28 april 2005. Detta var andra gången, tillika andra året i följd, som beståndet inventerades heltäckande och på ett enhetligt sätt sedan arten koloniserade Mälaren år 1994. Använd metod var räkning av aktiva bon, i flertalet fall genom landstigning på holmen. Inventeringen innefattade både en kontroll av 64 kända eller tänkbara häckningsplatser för storskarv, och ett eftersök av eventuella nya kolonier.
Sammanlagt hittades 23 lokaler som var bebodda av häckande storskarv, med totalt 2 178 aktiva bon. Detta innebär en minskning av antalet häckningslokaler jämfört med 2004, då 25 holmar var bebodda, men samtidigt en ökning av antalet häckande par med 16 %. Elva kolonier hyste fler än 100 bon, den största 235 bon, och den minsta innehöll 7 bon.
Jämfört med 2004 bedömdes att skarvkolonierna i år var betydligt mindre störda. Några tecken på predation eller störning från havsörn noterades inte 2005.
Skarvpopulationens framtida numerära utveckling är svårbedömd, men tillgängliga data tyder på att Mälarens skarvar nått, eller åtminstone nästan nått, en maximal nivå. Det kan därför förväntas att antalet häckande skarvar kommande år kommer att stabiliseras, troligen då på en lägre nivå än dagens, men samtidigt fluktuera mellan olika år.
Fågelskär
Samtliga fågelskär i Mälaren inventerades 2005. Med fågelskär menas öar som hyser kolonihäckande måsar eller tärnor, såväl tidigare kända som nyupptäckta. Den använda metoden var räkning av individer som bedöms som bofasta på lokalen. Inventeringen gäller i första hand måsar och tärnor, samt andfåglar och vadare. På ett tjog lokaler landstegs också i syfte att dels kalibrera metoden, dels dokumentera förekomst av sjuka och döda fåglar. Inventeringen utfördes under perioden 20-30 maj och omfattade totalt 460 holmar och skär. Femton personer, fördelade på sju båtlag, deltog.
Sammanlagt inräknades 8 153 fågelindivider av 23 arter som bedömdes häcka på fågelskären. De tio talrikaste arterna var fisktärna (1 801), gråtrut (1 795), skrattmås (1543), fiskmås (993), gräsand (407), vigg (394), kanadagås (281), knipa (210), silltrut (140) och drillsnäppa (80). Flertalet av arterna förekom över hela sjön, men ofta med lägre täthet i de västra delarna. För några arter som t.ex. småskrake och silltrut fanns en övervägande majoritet av fåglarna i sjöns östra delar.
Ett mycket litet antal sjuka eller döda fåglar, i samtliga fall gråtrut, konstaterades, vilket indikerar att den förhöjda dödlighet av framför allt gråtrut som noterats de närmast föregående åren, inte var fallet 2005.
Fiskgjuse
Fiskgjuse inventerades inom två delområden av Mälaren, dels Ängsö församling, dels Gripsholmsviken. Inventeringen gällde enbart fiskgjuse med aktiva bon som ligger i strandområdet och som syns från båt. Kontroll av bon med avseende på häckningsaktivitet gjordes under perioden 1-15 maj och häckningsresultatet, mätt som antalet stora ungar i bona, kontrollerades under perioden 10-20 juli.
Sammanlagt konstaterades 14 påbörjade häckningar, fördelade på Ängsö (8) och Gripsholmsviken (6). Medan samtliga häckningsförsök i Gripsholmsviken lyckades, i meningen minst en (1) stor unge i boet, misslyckades vart fjärde häckningsförsök i Ängsö. Å andra sidan producerades klart fler ungar i Ängsö. Skillnaderna i häckningsframgång är inte säkerställda.
Resultaten från 2005 speglar troligen en täthet som är representativ för Mälaren efter en sannolik nedgång de senaste 10-20 åren. De visar samtidigt att antalet fiskgjusar inom respektive område är i minsta laget för att medge vidare analyser. Därför bör undersökningsområdena utökas eller bli fler.
Diskussion
Rapporten föreslår att årets inventeringar av storskarv respektive fågelskär fortsätter på samma sätt som under 2005. Ytterligare inventeringar av storskarv är angelägna eftersom förekomsten dels påtagligt indikerar miljötillståndet i sjön, dels väcker frågor om dess inverkan på miljön. Ytterligare ett skäl till att inventera storskarv åtminstone 2006, är att den då är föremål för inventering i hela Europa. Ett enda års inventering av fågelskär ger relativa resultat vars användbarhet förutsätter en upprepning. Den använda metoden visade sig fungera väl och goda förutsättningar finns för uppföljningar.
Bakgrunden till den förhöjda dödligheten hos gråtrut de senaste åren är inte känd, och ingen vet heller om den kan uppträda igen och kanske även drabba andra arter. Detta talar för en fortsatt övervakning.
Övervakningen av fiskgjuse bör inför en eventuell fortsättning modifieras genom att undersökningsområdena bör bli större, alternativt fler.
Det bedöms angeläget att övervakningsprogrammet kan utökas och kompletteras med totalinventering av skrattmås och silltrut, vilket förbättrar fågelskärsinventeringens precision och användbarhet. På motsvarande sätt bör också fiskmåsen inventeras, även om en sådan insats troligen inte kan bli heltäckande.
På lite sikt föreslås att en heltäckande inventering av Mälarens alla, eller åtminstone flertalet, våtmarksberoende fågelarter genomförs.
Tre arter som ingått i årets heltäckande inventeringar anses som särskilt skyddsvärda; storlom, silltrut och fisktärna. En analys ger vid handen att en fjärdedel av Mälarens fisktärnor förekom inom naturskyddade områden 2005, men endast 3 % av sjöns silltrutar. Den enda förekomsten av storlom fanns i ett oskyddat område. Rapporten föreslår att fågelskyddet utökas, i första hand med de lokaler som hyser störst antal av silltrut och/eller fisktärna.