För fjärde året i rad har länsstyrelserna vid Mälaren genomfört en inventering av sjöns häckande bestånd av storskarv. Skarven är en kontroversiell men framgångsrik fågelart som ökat kraftigt sedan den etablerade sig i Mälaren för första gången 1994.
Tidningsrubrikerna har den senaste tiden varit inriktade på dess negativa effekter på miljön i allmänhet och fisket i synnerhet. Skyddsjakten inklusive äggprickningen i skärgården har utökats för att motverka den nuvarande beståndsökningen och för att ge drabbade enskilda en möjlighet att freda sig för arten.
Men som alltid har frågan flera sidor. Oaktat illaluktande skarvkolonier och skarvar som angriper fisk i fiskeredskap är det även en fågel som är till nytta för andra fågelarter. Gäss, änder, vadare, måsfåglar och tärnor utnyttjar skarvkolonierna som skydd för rovdjur såsom mink. Även havsörnen drar nytta av det ”smörgåsbord” av fåglar som en skarvkoloni utgör. Flera observationer av havsörn gjordes vid årets skarvinventeringar i Mälaren.
I övriga Europa och i södra Sverige har beståndet av storskarv stabiliserats. I Mälaren verkar så vara fallet för antalet kolonier men antalet skarvar ökar fortfarande. Det är viktigt att följa beståndsutvecklingen då man medvetet beskattar en art genom skyddsjakt. Framtida inventeringar får utvisa om vi nu nått toppen på beståndet i Mälaren.
Sammanfattning
Mälarens häckande bestånd av storskarv, representerat av underarten Phalacrocorax carbo sinensis, inventerades under perioden 22-29 april 2007. Inventeringen utfördes på uppdrag av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län.
Detta var fjärde året i rad som beståndet inventerades heltäckande och på ett enhetligt sätt. Använd metod var som vanligt räkning av aktiva bon, i flertalet fall i samband med landstigning på holmen. Inventeringen innefattade både en kontroll av cirka 65 kända eller tänkbara häckningslokaler för storskarv, och ett eftersök av eventuella nya kolonier.
Regelbundna inventeringar av storskarv är viktiga eftersom arten dels är en god indikator på miljötillståndet, dels är kontroversiell bland annat genom att den anses konkurrera med människan om den gemensamma resursen fisk.
Sammanlagt hittades 20 kolonier med häckande storskarv, med totalt 2 476 aktiva bon. Detta innebär en ökning med en (1) koloni jämfört med 2006, men är samtidigt en (1) koloni färre än vad som var fallet både 2004 och 2005.
Förra årets minskning, vilken var den första registrerade i serien av inventeringar, följdes i år av en relativt kraftig ökning (+27 %). Jämfört med den tidigare högsta noteringen 2005, låg årets resultat 14 procent över det.
Två kolonier 2006 var inte bebodda i år. Samtidigt kunde etablering av nya, eller nygamla, kolonier konstateras på tre platser. Nio kolonier hyste fler än 100 bon, den största 337 bon, medan den minsta innehöll 12 bon.
Några mer påtagliga tecken på störningar av skarvkolonierna av människa noterades inte 2007. Däremot noterades besök av havsörn i två kolonier vid sammanlagt tre tillfällen under inventeringen. Därutöver har en av sjöns största kolonier förra året utsatts för omfattande störning från havsörn, vilket medfört att kolonin flyttat.
Förutsättningarna för årets inventering var rätt normala i meningen att såväl den meteorologiska våren som islossningen var normaltidiga. Hittills är det alltså endast 2006 som har avvikit i det avseendet, genom att våren det året var sen, liksom islossningen.
Av årets inventeringsresultat att döma ökar Mälarens häckande population av storskarv fortfarande, totalt sett. I sjöns västra delar synes dock ökningen ha planat ut och dessa delar har också en lägre täthet av skarv. I sjöns östra delar är tätheten högre och trenden synes dessutom stigande. Möjliga orsaker till dessa skillnader kan vara dels ett lägre siktdjup i väster som medför sämre fiskebetingelser för skarvarna, dels skillnader i frekvensen av störningar från såväl människa som havsörn.