Sedimentproppar från Södra Björkfjärden i Mälaren har undersökts. Syftet är att bidra till bättre kunskap om Mälarens utveckling, främst vad gäller dess näringstillstånd. Huvudfrågan är: Hur var fjärdens ursprungliga (naturliga) näringstillstånd och hur har det förändrats genom tiderna fram till idag? Denna kunskap är värdefull när man ska bedöma sjöns nuvarande tillstånd och ställa upp framtida miljömål.
Provtagningsplatsen ligger nordväst om Slandön och öster om Norrskär. Vattendjupet är 44 m. Sedimentpropparna täcker de senaste tusen åren, dvs i princip hela den tid som gått sedan denna del av Mälaren isolerades från Östersjön. Sedimentet har låg halt av organiskt material.
Sfäriska kolhaltiga flygaskpartiklar (SCP) har analyserats för att bedöma belastningen av luftföroreningar från förbränning av kol och olja och som en indirekt dateringsmetod för sentida sediment. Sedimentet som avsatts de senaste femtio åren har en hög SCP-halt, vilket man kan förvänta med tanke på närheten till tätbefolkade och industrialiserade områden.
Blykoncentration och 206Pb/2°7Pb kvot har analyserats. Tanken var att använda dessa analyser för att bedöma luftföroreningsbelastningen och som stöd för dateringen av sedimentet. Resultaten avviker dock helt från gängse mönster för svenska sjöar där luftburna blyföroreningar dominerar. Sedimentproppar från sex andra platser i Mälaren har därför också analyserats. Alla dessa tycks ge samma bild. Sett nedifrån och uppåt i Södra Björkfjärdens sedimentlagerföljd, så ökar blykoncentrationen och isotopkvoten sjunker i intervallet 90-80 cm. Blykoncentrationen varierar där ovanför kring 50 μg i 1 torrt sediment, men sjunker anmärkningsvärt nog ovanför nivån 15-20 cm (efter ca 1950) samtidigt som isotopkvoten stiger. Vår hypotes är att blyinnehållet i sedimentet speglar en mycket stor historisk belastning och en genomgripande föroreni11g av hela Mälaren av bly från Bergslagens gruvverksamhet ( ca 1000-1950 AD), samt att sentida luftförorenings bly från förbränning och bilavgaser spelar en underordnad roll. Detta bör undersökas vidare.
Pollen har analyserats för att bedöma vegetations- och odlingsutvecklingen runt fjärden. Pollen från sädesslag och andra kulturrelaterade växter finns som förväntat genom hela sedimentlagerföljden. Pollenkorn från enbuskar är vanliga men minskar i frekvens ovanför nivån 20-30 cm (1900-talet) samtidigt som björkpollen blir vanligare. Detta speglar förändringar i jordbrukslandskapet, en övergång från ett beteslandskap till ett igenväxande landskap.
Kiselalger, pigment, fosfor, kol och kväve (inklusive isotoper) har analyserats för att bedöma hur vattnets näringsgrad varit genom tiderna. Med hjälp av en s k transferfunktion har kiselalgsammansättningen ”översatts” till värden för tidigare totalfosforhalter i vattnet.
Planktonarter dominerar kiselalgfloran. Det finns förändringar i kiselalgsammansättningen som visar på en eutrofiering av fjärdens vatten. Också pigmenten i sedimentet tyder på eutrofiering. Under ca 20 cm nivån är förhållandena relativt stabila, men ovanför denna nivå (mitten av 1900-talet) sker förändringarna. Enligt rekonstruktionen ökar totalfosforhalten i vattnet då från ca 20-30 till 40-50 μg L-1 (korrigerade värden), och med en tendens till lägre värden i de senaste årens sediment.
Fosforanalyserna i sedimentet ger ingen indikation på eutrofiering, vilket kan bero på att fosforn återförts till vattenmassan. Däremot sker förändringar i kol- och kvävesammansättningen, framför allt i isotoperna. Ovanför nivån 25 cm ökar kol- och kvävekoncentrationen och isotopsammansättningen förändras på ett sätt som kan tolkas som effekter av ökad gödsling av fjärden.
Sammanfattningsvis ger de olika analyserna ett samlat budskap om en svag ökning av näringsgraden i fjärdens vatten under 1900-talet, men denna ökning är på intet sätt dramatisk. När man diskuterar Mälarens ursprungliga (naturliga) näringstillstånd måste man beakta att Mälaren har varit påverkad av en omfattande jordbruksaktivitet som ägt rum i tillrinningsområdet under hela sjöns historia. Samtidigt har Mälaren påverkats av gruvverksamhet under mycket lång tid och man borde utreda i vilken mån denna verksamhet också kan ha bidragit till att gödsla sjön. Vårt värde för fosforhalten före 1900-talet (20-30 μg L- 1) skiljer sig markant från ett teoretiskt beräknat värde (6 μg L-1 ). Frågan om Mälarens tidigare näringstillstånd är således inte entydigt besvarad.