Vädret under 2011 kännetecknades av en kall och snörik inledning. Resten av året var varmare än normalt. Den torra våren ledde till ett lågt vattenstånd som senare under sommaren och hösten höjdes till över det normala på grund av den rikliga nederbörden.
Vattenkemi – kväve och fosfor
Senare års uppåtgående trend i totalfosforhalter i Ekoln, Skarven och Granfjärden förefaller ha brutits då årets halter var något lägre än fjolårets. Det är ännu för tidigt att uttala sig om det rör sig om ett trendbrott eller om det enbart är naturlig mellanårsvariation.
Totalkvävehalterna har varit på jämförelsevis konstanta nivåer under hela den undersökta perioden från 1987. De delar som särskiljer sig från övriga delar är Ekoln och Skarven där halterna både är högre och uppvisar en större mellanårsvariation. Noterbart är de återkommande mycket höga halterna ammoniumkväve i Svinnegarnsviken med i år ett maxvärde i bottenvattnet på drygt 4 000 μg N/l i början av mars. Detta sätts i samband med en extern tillförsel, sannolikt påverkad av avloppsreningsverket i Enköping. Även tidigare år har det noterats mycket höga halter i ammoniumkväve i Svinnegarnsvikens bottenvatten.
Syrgassituationen i de olika fjärdarnas bottenvatten är överlag god under årets första hälft, för att under sensommaren och inledningen av hösten försämras i många av de djupare och/eller mer närsaltsbelastade fjärdarna. De stadigt sjunkande syrgashalterna beror på att syret går åt vid nedbrytningen av organiskt material och i de djupare delarna sker ingen tillförsel av ny syrgas från atmosfären på grund av att vattnet är temperaturskiktat. Speciellt markant är detta i Skarven som under 2011 även hade dåligt med syrgas i slutet av februari.
Biologi – växtplankton
Växtplanktonsamhället i Mälaren bestod 2011 som vanligt till stor del av kiselalger och de högsta biovolymerna av dessa observerades i Galten under maj och september. Sommarbiovolymen av växtplankton var mycket hög i jämförelse med de andra åren under perioden 1992-2011 i Granfjärden och förhållandevis hög i Galten och Södra Björkfjärden, men den var närmare medelvärdet för perioden i Ekoln och Görväln. Växtplanktonsamhället uppvisade i juli/augusti 2011 god ekologisk status med avseende på total biovolym och trofiskt planktonindex (TPI) i Södra Björkfjärden och Görväln. Statusen med avseende på TPI var vid de tre övriga provplatserna måttlig, medan de totala biovolymerna gav god status i Ekoln, medan Galten och Granfjärden erhöll måttlig status. Cyanobakterierna förekom liksom de senaste åren i låga mängder. De högsta biomassorna av cyanobakterier noterades för Galten, Granfjärden, Västeråsfjärden och Ulvhällsfjärden. Biovolymen av cyanobakterier vid juliprovtagningen i Granfjärden var den näst högsta som noterats för platsen, även om biovolymen inte var alarmerande hög.
Biologi – djurplankton
Trenden med ett jämförelsevis lågt artantal håller i sig och årets artantal med ett 60-tal taxa ligger något högre än vad som observerats de senaste åren. De småvuxna hjuldjuren (rotatorier) är den grupp som har flest observerade taxa och som även uppvisar de i särklass största tätheterna. Biovolymerna i epilimnion (definierad som skiktet 0–10m) dominerades istället av mer storvuxna hopp- och hinnkräftor. Majtätheten liksom biomassan i augusti var bland de högst noterade för Granfjärdens epilimnion på grund av de talrika hjuldjuren i maj och förhållandevis hög täthet av det storvuxna kräftdjuret Leptodora kindtii i augusti.
Biologi – bottenfauna
Bedömningar av den ekologiska statusen med hjälp av BQI-indexet (Benthic Quality Index) för 2011 visade på hög status på djupbottnarna i de två djupa och centrala bassängerna Norra Prästfjärden och Södra Björkfjärden, vilka också är de som har de lägsta nivåerna av näringsämnen. Därutöver låg Ekoln och Skarven på god status, nära gränsen till hög. Granfjärden uppvisade däremot en bottendjurssammansättning som indikerar på måttligt god status.
Bottenfaunasammansättningen kännetecknas såväl till antalet som till biomassan vid samtliga sex platserna av förhållandevis mycket glattmaskar (Oligochaeta). Därutöver återfanns som vanligt mycket av kräftdjuret vitmärla (Monoporeia affinis) i Södra Björkfjärden och Görväln, samt mycket tofsmygglarver i Granfjärden. Vitmärlan var den enda så kallade ishavsrelikt som påträffades vid årets undersökning.