Väderåret 2007 var avvikande varmt sett över årets samtliga månader (figur A). Det återspeglas också i avvikande låg nederbörd för de flesta månader utom januari då nederbörden istället var avvikande stor. Vattenståndet påverkas av temperatur (avdunstning) och nederbörd (tillrinning).
Det resulterade i avvikande högt vattenstånd de tre första månaderna pga den kraftiga nederbörden i januari. Sedan börjar de torra förhållandena påverka som ger ett vattenstånd något lägre än det ”normala” resten av året. Man kan fundera om detta kan vara en allmän tendens för Mälaren som effekt av mer storskalig klimatpåverkan.
Vattenkemi – kväve och fosfor
I raporten redovisas resultat från nya beräkningar av bruttobelastningen för kväve och fosfor på sjöar och vattendrag inom Mälarens avrinningsområde för år 2006. Beräkningarna har utförts av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) och utgör del i rapporteringen till HELCOM enligt PLC5 (Pollution Load Compilation no 5). Beräkningarna visar att jordbruksmark är den dominerande belastningskällan för både kväve (37%) och fosfor (61%) i Mälarens avrinningsområde. Större kommunala avloppsreningsverk, dvs. tillståndspliktiga A- och B-anläggningar står för 22% av kvävebelastningen och 6% av fosforbelastningen. Läckaget från skogsmark står för 15% av kvävebelastningen och 8% av fosforbelastningen. För kväve är atmosfärisk deposition direkt på sjöytan en viktig källa (13%) som nästan är försumbar för fosfor. För fosfor är däremot enskilda avlopp (ej anslutna till kommunalt reningsverk) en betydande belastningskälla med 8% av den totala belastningen.
Halterna totalfosfor och totalkväve var 2007 högst i de nordliga bassängerna Ekoln och Skarven som också har störst andel jordbruksmark i tillrinningsområdena. Galten har störst tillrinning av samtliga fjärdar men tilrinningsområdet består dock till stor del av skog vilket innebär relativt låga halter näringsämnen. Halterna var högre i Blacken och Granfjärden till följd av belastningen från Hjälmarens avrinningsområde via Eskilstunaån. Halterna totalfosfor och totalkväve var 2007 i nivå med föregående års data. I Galten och Västeråsfjärden var dock halterna klart lägre 2007 jämfört med 2006 och en fortsättning av en nedåtgående.
De förhöja halterna fosfatfosfor i bottenvattnet i Ekoln och Skarven indikerar att en intern belastning från bottensedimentet eventuellt sker pga de låga syrgashalterna i de djupare delarna av dessa bassänger. Noterbart är också de mycket höga halterna ammoniumkväve i Svinnegarnsviken med maxvärde i ytvattnet på 510 μgN/l i april och i bottenvattnet på 2300 μgN/l i februari 2007. Orsaken är sannolikt avloppspåverkan från avloppsreningsverket i Enköping. Även 2006 noterades mycket höga halter ammoniumkväve vid första provtagningen i Svinnegarnsviken och det är ett återkommande problem om man tittar på hela tidsserien.
Biologi – växtplankton
Växtplanktonsamhället visade generellt sett på hög eller god ekologisk status med avseende på både Trofiskt planktonindex (TPI) och totalbiovolymerna i juli och augusti 2007. Det fanns dock tre undantag från detta generella mönster, vilket var indexen för Galten, Granfjärden och Ekoln som visade på måttlig status. Samtliga dessa tre platser uppvisade jämförelsevis måttliga sommarblomningar av kiselalger och/eller cyanobakterier Årets högsta biovolymer återfanns i Galten och där den enskilt högsta biovolymen var vid majprovtagningen som kraftigt dominerades av kiselalger. Även under övriga provtagningstillfällen var biovolymen i Galten bland de högsta. Trots detta var årets biovolym i Galten på en jämförelsevis låg nivå och sommarmedelbiovolymen var bland de lägre som noterats för platsen sedan 1992. Sommarbiovolymen i Ekoln var däremot förhållandevis hög, vilket beror på en kiselalgsblomning i juli.
De vattenblommande och potentiellt toxinbildande cyanobakterierna hölls på beskedliga nivåer 2007. De högsta biomassorna erhölls i Galten och Svinnegarnsviken och även i dessa fall så var nivåerna lägre än vad som kan anses vara normalt för dessa vikar. Generell sett så dominerades cyanobakteriesamhällena av de potentiellt toxinbildande släktena Aphanizomenon och Anaebena.